Har fått svar på forumet. Håll till godo!

Kattungarna tankar trygghet och mys... så eg är det rätt snuttigt/gulligt...

Det skadar inte att kattungen som blitt stor fortsätter att dia..
Men... det gagnar inte heller...

Jag skulle föreslå att dra en (nylon) strumpa eller en kastrerings-tub vad det nu heter... över kattens mage så att tissarna inte går att komma åt.
PÅ 1 vecka eller 2 borde beteendet vara brutet...
(dvs när mjölken sinat... )

alternativt låna ut diande katten till någon när och kär som INTE har djur hemma i 2 veckor...

Men se upp så att inte den diande kattungen börjar "dia" på något annat.
sk Tica- beteende...

Lycka till.

// Susanne

Susanne driver S* Busungarnas Sibiriska katter (busungarnas.se)

Lycka till säger jag också!! Håll oss informerade!

Fick just ett gott skratt när jag tittade på min bloggkompis Vivis blogg. Det här är vad jag såg:

Just got a good laugh when I watched my blog friend Vivi´s blog. This is what I saw:

På förekommen anledning så tänkte jag ställa en fråga här i bloggen och hoppas på svar från någon/ några uppfödare. (skriv i kommentaren) När och hur slutar kattungen dia från sin mamma? Är det ok att kattungen diar fast hon är 4-5 månader? Vad kan man göra för att hjälpa kattungen (och mamman!)? Snälla, om ni har något råd så svara!:-)

Ibland kan Agnes låta verkligen hjärtskärande. Med ljus, nästan pipig röst, ropar hon efter Algot när hon inte vet var han är.....precis nu var en sån situation. Hon ropade och letade och hittade honom till slut vid Algots nya favoritplats: på en mjuk pall gömd under hängande ytterkläder i hallen!:-)

Och det där med favoritplatser är också en rolig sak. Det verkar som att det pågår en "syskonstrid" om favoritplatser. Eller rättare sagt: Algot hittar nya goa platser och då är inte Agnes sen att ta efter, hon lägger sig där också.....Stackars Algot, han får inte ha något ifred!:-) 

Sometimes Agnes really sounds heart-breaking. With a light, almost squeaky voice she cries for Algot when she doesn´t know where he is.....right now that happened. She cried for him and searched and finally found him on Algot´s new favorite spot: on a soft chair hidden under hanging coats in the hall!:-) It seems like there is a "brother and sister" fight going on. As soon as Algot spots a new nice place Agnes takes it! Poor Algot, he doesn´t get to have anything for himself!:-)

Vad ser ni här? Jo visst, det är Agnes och hon är en katt. Men! Igår kväll hände något helt underbart, jag fick glädjetårar och en lyckokänsla så stark. Önskar jag hade haft kamera så ni kunde fått se hur det såg ut. Nåväl, Agnes älskar att springa efter bollar, efter en stund brukar hon ta bollen i munnen och springa iväg med bytet. Men icke så igårkväll. Hon tar bollen i munnen, vänder sig mot mig och SPRINGER med högburet huvud och glädje i kroppen i full fart rakt mot mig! Väl framme där jag sitter på golvet släpper hon bollen framför mig! Och jag fattar ju vinken så jag slänger iväg bollen igen och samma sak upprepas om och om igen!!  Guuuuud, vad hon är söt och fin, men katt? Hihi, jag har ju hört att en del katter gör det här men förväntade mig faktiskt inte själv att få uppleva det men vilken känsla!!! Vi lekte verkligen med varandra!! Snälla, söta, goa Agnes! Jag ville ju fota hela händelsen så jag slet fram kameran men lyckades inte fånga det där när hon kommer springandes mot mig men däremot när hon var framme vid mig. Bättre än inget!

What do you see above? Yeah, it´s Agnes and she´s a cat. But! Last night something wonderful happened. I got tears in my eyes out of joy and a strong feeling of happiness. Well, Agnes loves to chase balls, after a while she puts the ball in her mouth and runs away with her prey. But not so last night. Instead she takes the ball in her mouth like always, turns around, looks at me and RUNS towards me with head high and joy in her body! Right in front of me she drops the ball and I get the message. For a long time this ceremony is going on and I feel such happiness, my sweet sweet Agnes, she´s a darling! We actually played with each other! What a feeling! Eventually I managed to get my camera and got this shot when she´s in front of me. I wasn´t quich enough to take a shoot when she ran towards me. Better than nothing.

Så här gosig kan man bli om man är kastrat och heter Algot! Han har i princip aldrig tyckt om att ligga i knät men numer kan han ligga en liiten stund och då spinner han och mår bra. Visst är han go?

Man kan leka i knät också/ It´s fun to play while in the lap!

Hej på er! / Hi everyone!

Jag skulle inte ha något emot att gå ner på golvet nu....../I wouldn´t mind getting down on the floor now....

This is how cosy a male cat can get when he´s been castrated. Nowadays Algot sometimes likes lying like this and he even purrs with content .

Jag har lagt till Agnes uppfödare S* Tuwas Meow under mina länkar. Det var på tiden! Där kan ni se många fina bilder på deras båda kullar och annat smått och gott. En mycket trevlig hemsida!!

I´ve added a link to Agnes´s breeder S* Tuwas Meow under my links. It was about time! There you will fine many nice pictures of both their litters and other stuff. A very nice homepage!!

Algot och Agnes önskar alla sina läsare en härlig andra advent!!

Jag vägde förresten de små liven igår och det var längesen sist eftersom batteriet gått ut i min moderna våg och att köpa nytt batteri har tagit en stund;-)

Här är i alla fall deras nya vikter:

Algot - snart 11 månader  - 4,8 kg!

Agnes - snart 5 månader -  1,4 kg!

Idag är min bloggkompis Emelie i Västra Frölunda på kattutställning. Lycka till Emelie! Efter hennes senaste inlägg på hennes egen blogg (se under mina länkar) så blev jag lite fundersam hur jag ska klara av att komma till en utställning utan bil??;-) Men jag har bestämt mig för att det SKA gå! Vi får väl anlita en bärare....haha. Det värsta för mig verkar vara tillgång på mat, alltså det verkar inte finnas någon! Och jag som är matfixerad! Jag MÅSTE ha mat med jämna mellanrum....;-)  Jag får väl ta med mig en redig matsäck (ytterligare något att bära!!) Det är ju en hel vetenskap det där med att ställa ut! Men det verkar faktiskt roligt på samma gång tycker jag. Om inte annat träffar man andra galna kattmänniskor!:-)

Och om man nu funderar på att börja med avel antar jag att man mer eller mindre måste ställa ut. Måste måste man inte....men de katter som har någon titel  höjer väl statusen på katteriet antar jag. Lite suspekt kan man ju tycka men å andra sidan får väl bara en katt en titel om den är välskapt och har bra temperament och det är ju bara bra egenskaper för att avla på.

Jag har förstått att det är heta känslor inblandade när det kommer till kattavel och jag som gröngöling tycker att alla katter som föds är välkomna till livet och måste tas om hand på bästa sätt. Men man avlar naturligtvis bara på de individer som är friska och har bra temperament!