Så här mitt i vintern är det gott att tänka tillbaka på den gångna sommaren. Hittade de här charmiga bilderna. Det är Algot som upptäckt mina nyplanterade kattmyntor. Han höll på med växterna en bra stund! Det var precis just därför jag planterat dem - för att ge katterna lite extra glädje! :-)

Jag har aldrig fått så många kommentarer som när jag visat min dotters foton!

Så jag har lagt till hennes blogg i mina länkar. Där kan ni se fler finfina bilder av både våra katter och naturbilder och annat!

Glömde ju nämna MissVivis blogg (se under länkar!). Därifrån får jag också besök :-)

Det där med antal besökare på bloggen är intressant. Jag tittar varje dag hur många som varit inne och jag märker en svag tendens till ökat antal besökare. Men så vissa dar sjunker det drastiskt. Från uppåt 40 besökare ena dan till 15 den nästa!!! Varför? Vad händer? Jag är ju så otroligt nyfiken på vilka ni är som tittar in här. På referensen kan jag se att jag får mycket draghjälp av mina vänner MissEmmis katter i Göteborg och Tuwas Meow i Floda. Tack för det!!

Jag menar, hur kul är det att skriva endast för sig själv!? 

Självklart vill jag ha läsare!! 

Om min blogg ser annorlunda ut varje gång ni tittar in.....så beror det bara på att jag testar olika bakgrunder.....hehe.....är smått road av att hålla på så där.

Jag skulle vilja kunna designa helt själv men kan inte. Min dotter Ellen (som är 18 år) är född in i dataåldern så hon kan sånt där. Hon visade mig en gång hur man gör och jag tror jag förstod själva principen men att komma ihåg, det är en annan femma!?! Äsch, nån gång SKA jag lära mig hur man gör!

Nedan kan ni se Algot vid Lindåsabäcken som jag talat om. Bilden är förstås tagen i somras. 

Foton: Ellen Björktegen

Denna dimmiga dag här i Boråstrakten vill jag ge er dessa härliga solnedgångar från Strömstad. Den första bilden är tagen från min bästis Agnetas köksfönster! :-) Man kan fakstiskt skymta Kosteröarna där borta om man har bra ögon! ;-) Kan ni förstå att jag emellanåt längtar tillbaka?!?

Nu byter jag bakgrund igen ;-)  Tycker det är lite roligt att hålla på så där...

Fågeln är en undulat och hette Kalle. Han levde med oss i hela 12 år.Sen 2002 har vi varit utan honom. Han kom till oss när sonen min var 7 år.....han är nu vuxen sen länge...åren går så fort. Kalle var en liten rolig fågel. Han lärde sig aldrig prata . Däremot var  han var väldigt bra på att härma ljud och han visste precis när ett visst ljud skulle uppstå - då lät han exakt så innan själva ljudet kom!!! T.ex om vi öppnade en köksdörr så kunde han höra att det är just den dörren vi då öppnade och han visste att den skriker till lite och sekunden innan dörren skriker så skrek Kalle!! Jätteroligt! 

Fortsätter med lite fler bilder tagna av min dotter Ellen.

De här visar utsikten från sovrummet för några dar sen. Vi tycker att vi har en otrolig vacker utsikt - rakt mot en bokskog och ett mycket vackert gammalt hus! Här skiftar ljuset nästan, men bara nästan ;-), som vid havet. Sagolika solnedgångar kan vi också ha. Det råder någon slags frid just här vid denna plats. Precis i början av bokskogen rinner Lindåsabäcken, den blev förra året förärad att bli naturvårdsområde. Varför? Jo, för att en slags flodmussla trivs här. Så vi bor ju väldigt förnämligt kan man säga.  Algot (och säkert Agnes också när vi börjar besöka bäcken igen) älskar att vara vid bäcken. Han plaskar i vattnet så jag ibland tror han ska trilla i! :-)

Två stora härliga ekar framför det gamla vackra huset.

Vi ser långt mot horisonten.

Foton: Ellen Björktegen